Vilken dag! Det har varit skratt, tårar, glädje, lycka lättnad och mycket mycket trötthet.

 

Idag var vi uppdelade i flera olika grupper direkt från start. Några skulle göra den skriftliga tentan på morgonen medan vissa av oss skulle börja med övningsfall och sedan det riktiga praktiska provet. Jag hamnade i samma grupp som en ssk ifrån SLÅ. Han var verkligen så otroligt nervös.Han hoppade hit och dit mellan bokstäverna (tänket är ju A-B-C-D-E och sedan från början igen, aldrig aldrig! gå vidare till nästa bokstav om du inte har åtgärdat det mest kritiska på föregående bokstav) pratade osammanhängande och fick stöttas en hel del. Jag tyckte riktigt synd om honom, så långt ner i stresskonen. Jag skulle vara kritiker och sedan skulle vi byta patient och då skulle det vara min tur att ha pressen på mig. Han fick lite heta tips och många hejjarrop inför det riktiga testet. Han kände sig så nere i skorna, men jag sa åt honom att vänta du....jag har inte gjort mitt ännu....mycket riktigt, dagen hade ju bara börjat....

Vi hade en paus på 10 min och sedan var det min tur. Jag fick veta att det skulle vara 5 pers inne i rummet som skulle titta och övnings-bedöma mig (ibland dessa 5 fanns en ssk som har dubbla specialist utbildningar, både iva och narkos....han ((jo såklart är det en man)) har varit en riktigt skit under de första 2 dagarna så nu blev jag lite nervös när jag fick veta att han skulle vara med mig, eller snarare var kritiker till mig) varav en av dessa skulle vara mig behjälplig.

Fick veta att min pat hade kört MC utan hjälm, krockat med en bil i 60km/h, blödde från näsa och mun, pratade osammanhängande och tog sig för vä-sida buken.

Nu fick jag kliva in i rummet. På britsen låg hon och jämrade sig, blod lite här och där.

Jag berättade vad jag tog på mig för skyddsutrustning, gick fram till pat, presenterade mig, frågade om hon kunde röra fingrar och tår. Ingen respons.

Började med A. pat hade ingen halskrage och endast en grimma med 2L o2. Började med att sätta på kragen, bytte till oxymask och gav 15L o2 istället, fick hjälp att vända pat till ryggläge (hon låg i framstupa sidoläge när jag först såg henne på britsen) , fortsatte kolla mitt A; pat hade dålig sat, hög AF, lösa tänder i munnen, blod i munnen.

Bad om hjälp att suga rent i munnen och ta bort lösa föremål, det fortsatte komma blod, jag gjorde 2 intuberingsförsök (fick såklart berätta EXAKT vilka skaer jag behövde för att intubera, hur länge varje försök fick hålla på och hur många försök jag hade) det gick såklart inte.

Fick gå över till att försöka sätta en nödtrack, nu började jag bli stressad (många som tittade på mig, bedömde mig) och nu kom också de frågor som jag hade lite svårt för. Precis när jag plockat ihop de saker jag ville ha för att sätta tracken kom en "AT-läkare in" och han ställde massa frågor, var skulle jag skära i huden, vad letade jag efter på halsen, vad hette det?

Nu började tårarna stiga i mina ögon och precis nu började de också rinna över. Jag försökte torka bort dom, harklade mig, sa till alla att de inte skulle bry sig om att jag grät men att jag själv hade haft en föraning om att det skulle kunna bli så under övningen.

Vi gick vidare, jag skulle svara på frågan vad jag letade efter på halsen, mitt svar -Ringmuskeln..eller NEEEJE!! RINGBROSKET SÅKLART!!!! (här bröt 5 karlar ihop i enorm skrattsalva och jag som grät, skrattade också...herregud vilken syn. stabilt E, verkligen!)

Hur som helst, jag fick dit tracken, kopplade ihop den med respiration (fortsatte gråta) ställde in den på 12-14 andetag, hade ÄNTLIGEN fri luftväg och kunde säga; -Nu anser jag vara klar med A, jag går vidare till B!

B; här började jag med att blotta bröstkorgen, kände på pat, liksidig andning. Tog bad om stetoskopet, lyssnade på båda lungorna, hittade nedsatt andningsljud på höger sida. Perkuterade och fick till svar att det var en dov/dämpad perkusionston.

-Jag vill sätta ett thoraxdränage! sa jag, och fick då berätta EXAKT hur jag skulle gå till väga, var jag skulle lägga snittet och varför, vilka grejer jag skulle plocka fram och i vilken ordning jag skulle göra detta. Fick sedan (låtsas) sätta dränaget och fick då höra att utbytet var både en tydlig luftström och en del blod. Fick nu svara på frågan om vad jag hade konstaterat för problem, hemothorax svarade jag (fortf med skrovlig röst och tårar som trillade över kinderna, ville bara sluta gråta men det verkade omöjligt.)

Kopplade dränaget till "pumpen" och fick förklara hur detta skulle göras och varför (puuuust!) Jag bad återigen om stetoskopet och lyssnade, fick veta att jag nu hade klara andningsljud på båda sidor (yyyeeeees! B fixat! tänkte jag!)

Då anser jag mig vara klar med B, jag går vidare till C, sa jag högt och tydligt (fortf med skrovlig röst och några tårar).

C; kände på bäckenet, det var instabilt, bad om en T-pod och fick hjälp av min handräckare att sätta den på plats.

Jag satte 2 grova infarter, drog mina traumaprover, kopplade dropp med övertrycksmanchette, kopplade upp pat på skåpet, dvs kollade blodtryck, puls, sat, hjärtrytm, lyfte på täcket och såg en felställning i hö lår.

Bad om sträcket till benet, grovreponerade låret, la det i sträck, fick frågan om vad jag ville göra med pat.

-Till op och sedan iva, sa jag. Högst 1h på op!

-rätt! sa en av de som övningsbedömde mig.

Nu grät jag igen....herregud vilken pers.

-vad måste du rapportera till op? frågade bedömaren.

- att jag en hunnit exponera pat, ej gjort en logroll och ej PR.

- RÄTT! BRA E! Hur tycker du att det gick?

-.....hrm....(försöker verkligen få stopp på mina små tårar och försöker få bort darret på rösten.) Bra för pat, men jobbigt att jag började gråta och aldrig verkar kunna sluta....

-Du var ju jätte duktig, du gjorde allt rätt! så uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt varför du gråter....?

-hrmmm inte jag heller men nu blev de så. Å nu är jag ändå mest glad!

-BRA och lycka till på riktiga testet, de kommer gå galant!

 

å så var det slut på min övning....hahaha ja herregud....vad säger man.

 

Nu var det fikadags och sedan hade jag mitt praktiskaprov.

även där gjorde jag ALLT rätt, glömde nog inget, grät INTE och hann bara gå ut ur rummet innan de hade bestämt sig och jag lbev inropad igen, jag hade KLARAT MIG!!!! med beröm godkänd på praktiska provet! Såååå skönt!

 

Ut, liten segerdans och så var det bara att tagga upp för att skriva tentan. 1,5h hade vi på oss. 40 frågor med 5alternativ på alla frågor och endast 1 rätt svar på alla.

 

När tentan var gjord var det lunch och sedan fick vi resultatet. Tyvärr missade jag för många frågor så jag måste göra om tentan, men det gör mig ingenting! jag var mest nervös för det praktiska provet ändå! och alla de frågor som jag kände mig stensäker på, hade jag också rätt på! skönt. Nu är de bara att tagga till, plugga lite till och lyckas på nästa tenta tillfälle! :)