Åter till verkligheten
Helgen i Jönköping är över sedan någon dag och trots att vi var rätt trötta och att jag fick lite hicka när jag skulle köra från Gävle och hem, så kom vi hem helskinnade. Det var nämligen så att precis när jag och maken bytte plats bakom ratten så kom det en rådimma och lade sig över E4, vilket inte gjorde susen för min körning, men som tur var lättade den efter några mil och sedan var det bara dimmstråk lite här och där under resten av färden hem. Jag tyckte dock att jag såg lite dåligt när jag körde....undra varför? Undra om det har att göra med att jag hade linser på dagen ochs edan bytte till glasögon på vägen, eller om det är så att min accomodation är så pass dålig att jag inte ser bättre förrän det gått några mil och jag stirrat långt framför bilen....nåja...detta tål att funderas över.
Igår var det en typisk måndag på akuten. En strid ström av människor som både var sjuka och en stor andel som sökte vård på fel nivå. En vanlig måndag som sagt.
Efter vår långa resa hem så var vi rätt trötta på måndagmorgonen. Maken skulle egentligen tagit tåget 051.0 till ÖSD, men eftersom vi kom hem kl 02 på natten och hade sovit lite under i stort sett hela veckan, så verkade det som att våra kroppar protesterade mot makens väckarklocka. Ingen av oss hade hört någon klocka men jag vaknade av mig själv kl 08.20. Då var det för sent för maken att ens försöka hinna med nästa tåg till ÖSD, så vi sov till 10, då min klocka ringde och så började vi dagen därifrån.
Efter vår långa resa hem så var vi rätt trötta på måndagmorgonen. Maken skulle egentligen tagit tåget 051.0 till ÖSD, men eftersom vi kom hem kl 02 på natten och hade sovit lite under i stort sett hela veckan, så verkade det som att våra kroppar protesterade mot makens väckarklocka. Ingen av oss hade hört någon klocka men jag vaknade av mig själv kl 08.20. Då var det för sent för maken att ens försöka hinna med nästa tåg till ÖSD, så vi sov till 10, då min klocka ringde och så började vi dagen därifrån.
Jag och A-S hade en ny tid hos hennes BM kl 11. Det visade sig att hon ahde en BM.stud med sig och att jag har jobbat med denna tjej. Undar lite om hon ställde massa frågor till sin handledare när i gått (med tanke på att jag som hon vet är gift men en man, kom men min kvinnliga kompis och skall vara med henne när lilla flickan föds). Oavsett så var det ett bra möte hos BM och vi börjar kunna se slutat på denna gravididet. 28/10 är BF.
Efter mötet där var jag i god tid på jobbet för att kunna ordna med några saker.
Dels är jag numer amnäld till en crawl-kurs med start i okt (vilket för oss skiftarbetare brukar kunna ställa till en del oreda, men jag som har ett fast schema had einga problem att byta pass på de 3 ställen där jobbet krockade med simkursen, jippie!) och dels så var det dags att informera min chef om att jag skall vara med på en födelse som är beräknad till 28/10 samt att jag därefter kommer gå på bebis-ledigt i 10 dagar. TACK Sverige för att man kan få göra så, skänka "pappa-dagarna" till vem som helst, som man anser skall vara en behjälplig första tiden efter födelsen. A-S är så tacksam.
När jag berättade den korta versionen av det som hänt och att jag är med vid allt som rör A-S graviditet istället för pappan (som så tragiskt dog i hjärtinfarkt i våras....) så var det både gjädje och tårar för min chef. Skönt att hon var så förstående!
Så nu är allt praktiskt ordnat för mig med, men jag hoppas såklart att den lilla flickan håller sig inne i magen till så nära den 28/10 som möjligt.
Idag har jag jobbat 9-18 i "slitagen" och det var ca 10 pers i kö hela dagen, så gissa om jag träffat många människor och om mina fötter gått varma idag! Jobbade dock med en toppen uska så vi hade bra snurr på vår parvård hela dagen. Tummen upp!