Dagen som var.....

Maken väckte mig när det var dags för mig att kliva upp för att jag skulle kunna skjutsa honom till tåget.

Jag vet att han kommit fram ordentligt till södra delar av landet.

Skönt!

Först var det visst problem att komma in på området där han skall sova. De hittade honom inte i datorn, men efter lite vidgad sökning gick det bättre och han fick komma in på området.

Efter att han fått middagen i magen var det lite dötid på rummet. Han var ensam flera timmar, men senare fick jag sms om att det dykt upp 3 personer till och sista jag hörde var att det var 5st.

En av dessa är iaf hans rumskamrat. Högst oklart om de alla sover i samma "sal"/rum eller ej.

Imorgon är det tidig uppstigning, frukost och sedan dags att ge sig iväg till simhallen för gänget.

De får inte ha sina mobiler på så om han inte hinner/ kommer ihåg, att smsa mig imorgon vid frukost, ja då hoppas jag innerligt att han inte hör av sig förrän på eftermiddagen.

Nu gåller det att kunna sova ordentligt inatt.

Jag hoppas att de alla får en god natts sömn.

 

Jag och Nova tog en prommis vid Sidsjön. Sedan gick jag och la mig igen, sov till halv 1. Var inte alls pigg. Feber. Fixade mat och tog en prommis till med Nova innan jag styrde bilen mot jobbet.
Fick sitta etta på kir/ort-expen och vi hade egentligen en bra måndagkväll, men jag kände mig seg u hvudet och lite ur gängorna.

 

Jag skall inte jobba imorgon.

1, jag är numer förkyld på riktigt, febern kom som ett paket på posten efter att jag gått med Nova imorse. Jag tänker att kroppen slappnade av lite nu när maken fått åka iväg. 

2, jag kan inte jobba med denna snuva, snörvla på pat och arbkamrater. 

3, jag vill inte bli värre sjuk än jag redan är, känns bättre att stanna hemma redan nu än att vänta på att jag skall slita ut min energi mera och på så vis bli längre sjuk än nödvändigt. 

 

Skall bli intressant att höra imorgon hur makens dag varit...spännande, läskigt och otroligt intressant.